holmtuva.blogg.se

Nu har jag inte träffat min fina vän på vad som känns som hur länge som helst. Kollade nu och det är bara fyra dagar men det känns som så mycket längre. Även om vi pratar varje dag så saknar jag henne, hur knasigt som helst haha. Vi har spenderat ungefär varje dag med varandra, vi tjafsar och blir osams över småsaker men vi blir sams igen lika fort, i ungefär ett och ett halft år. Min syster brukar säga att hon är min pojkvän bara för att vi är med varandra och sover hos varandra hela tiden haha. Hennes familj är klockren och jag känner mig verkligen som hemma hos dom. De är verkligen som min andra familj och är det något så vet jag att jag kan prata med de också, de är helt underbara. Är så obeskrivligt glad över att jag har dig min fina vän, det är verkligen en sådan vänskap som bara är, utan krav och måsten. Jag blir fortfarande lika förvånad varje gång jag inser att hon faktiskt fortfarande finns kvar och inte har tröttnat på mig helt än. Hon är en sån som alltid ställer upp, även om vi trampar lite i klavret och sjunker fort som attan så har vi varandra till hjälp för att ta oss upp till ytan igen. Hon kan alltid få mig att skratta även om jag gråter satt jag skakar, hon säger alltid de rätta sakerna för att få mig att må bättre. Hon är verkligen en sån som man kan ringa klockan fyra på morgonen, jag har provat.. haha! Ringde klockan fyra på morgonen och var helt överlycklig för att killen jag gillade sa att han gillade mig också, Amanda var måttligt road av det kan jag säga. Jag önskar verkligen att alla kunde ha en vän som henne, att alla kunde få ha den tryggheten och skrattmaskinen som jag har. Men alla har inte den turen och jag ska verkligen göra mitt yttersta för att behålla en vän som den jag har. Min allra bästavän, min andra halva, min knasiga flummiga halft deprimerande finaste vän. Amanda är verkligen guld värd och hon betyder mer för mig än vad ord kan beskriva, så är det bara.