holmtuva.blogg.se

Skulle du någonsin gå fram till någon du inte känner och säga "Fyfan vad du är ful idag, kunde du inte stannat hemma istället?", om du har något vett i huvudet så skulle du aldrig göra det. Så varför gör man det till sig själv? Jag har alltid fått höra att jag har för höga krav på mig själv och att alla andra har fullt upp med att hålla reda på sina egna fel och brister för att kunna reflektera fullt ut över mina och det är sant. Du är din största kritiker, det finns ingen i hela världen som lägger märke till alla dina fel så som du gör. 

 

Så varför gör man det mot sig själv? Varför har man så höga krav på att vara perfekt så att all energi man hade kunnat lägga på att vara glad, och framför allt må bra, går åt till att kritisera sig själv och irritera sig på de saker som är dåliga? 

 

Jag personligen är inte så öppen av mig utan är mer av den reserverade typen som inte säger så mycket, tills jag känner mig bekväm för då går munnen i 180 de dagar som är bra. De dagar som är dåliga så pratar jag knappt med någon utan går snarare in i mig själv och grubblar, funderar och tänker i min egen lilla svarta bubbla. Det sjukaste är att om någon tar tag i mig och frågar vad det är som pågår så får jag inte fram någon utan det enda som kommer ut är det klassiska inget eller så spyr jag ut allt. Och sen känns det mycket bättre. 

-

Min räddning när jag tycker att allt är pest eller kolera är Skutan, hästarna och framför allt Humlan. Det är min räddning, det är det som håller mig flytande, hon säger ingenting men hon finns ändå där och gud vad jag tycker om den hästen. Ingen som inte är hästmänniska kan förstå, jag tänker inte sitta här bakom skärmen och försöka få allt att framstå som att jag har världens bästa connection med Humlan - för det har jag inte. Inte än iallfall, jag jobbar på det men det tar tid att vinna en hästs förtroende och tillit. Det är ingenting som händer över en natt. Men hon finns ändå där och väldigt sakta, knappt märkbart så händer det saker varje gång man gör något så förstärks relationen lite, lite, lite. Men en "knas" häst som hon har tusentals olika lager att ta sig igenom. Iallafall för mig som har mina ups and downs. Går det bra så går det verkligen bra men går det i min värld dåligt så är vi tillbaka på ruta ett igen och vi får börja om från början. Men hon är fin, min Humla♥

-

Tro det eller ej men det hjälper faktiskt att prata om det, så är något jobbigt - prata med någon, det spelar ingen roll om det är en förälder, en kompis, lärare, ett djur eller annat. Jag vet att det låter tjatigt och att man har hört det tusen gånger förut osv men det hjälper faktiskt. Är det något ni vill prata med mig om så kan ni antingen kommentera här ↓ eller skriva på facebook, insta eller varför inte på min ask? Vilket som funkar, jag brukar vara en ganska bra lyssnare ♥